Alltså, vad var det där... Säga vad man vill om böcker som görs om till filmer. Jag kan köpa att filmerna alltid blir sämre, just för att man blir tvungen att kanske ta bort några små detaljer - som kan tyckas göra boken bättre - för att filmen inte ska bli fem timmar lång.

Men att helt TA BORT en detalj som i princip gjorde hela filmen, och sedan ta bort en detalj som inte alls skulle gjort filmen längre alls. OCH SEDAN ändra hela slutet totalt? VARFÖR ändrade de slutet? Jag blir fan arg alltså. Och det som gör mig mest arg är väl författaren. För om jag förstått saken rätt måste man alltid rådslå med författaren till boken då man gör om den till manus, och varför gick hon då med på att mangla hennes fina bok så totalt? Det begriper jag bara inte.

Jaja, nu ska jag inte totalsåga filmen. Med en objektiv syn så var den säkert riktigt bra. Och några tårar framkallades ändå hos mig, tänker att det har att göra med att jag är så otroligt blödig. Och helst när det handlar om saker likt dessa. Och jag har hört många, som inte läst boken, som tyckt att den här filmen varit otroligt fin.

Men irritera är jag. Det kommer jag inte ifrån. Fan då.

Nu ska jag se My sister's keeper. Har velat se den ända sedan jag läste boken. Trots att Ammis har sagt åt mig att jag inteeee får titta på den för att den är så dålig, i jämförelse! Men jo, jag vill se. Och jag ska se.

Och ja, Ammisen, jag kommer bli lika besviken som du. Det kan jag nästan lova. Men jag vill ändå se den. Jag tror den kan vara lite, lite gripande ändå. Kanske. Eller? Hoppas.

Hahaha, alltså vilken kväll det blev. Eller... Två timmar i alla fall, två händelsefulla timmar. Jag är ensam hemma i kväll eftersom min karl är ute och fiskar med några kompisar. Så jag tänkte ha myskväll framför tvn med chips osv. Men helt utan moln på himlen blev jag inte.

Jag stod här i godan ro och lagade mat, då jag märker att tvn stängs av. Går och tittar och märker att allt i hela tvrummet är dött, och så även tvn i sovrummet. Ingen lampa fungerar, förutom lampan i hallen och dessutom fungerar datorn! (den brukar annars dö nästan direkt om den inte får någon ström i sig, haha)

Så jag ringer Chrille som säger "aj då, det var ju inte så bra, då måste du nog byta propp". Vansinnig blir jag ju så klart och lägger nästan på luren i örat på lillgubben. Sitter här och funderar på vad fasen jag ska göra. Ser att proppskåpet är helt annorlunda jämfört med det i Bjärtrå, där jag faktiskt kunde behärska det. Så jag går och lägger mig. Haha, på riktigt.

När jag efter en timme vaknade, och insåg att jag ju faktiskt inte skulle kunna sova mer nu hur mycket jag än ville, skickade jag ett vansinnigt sms till C och frågar hur faan man gör för något måste ju göras! Då har han tydligen så dålig mottagning att han tycker jag ska ringa pappa.

Jag ringde till pappa, fick veta att det var en spak som pekade neråt på "proppskåpet" som jag skulle vicka uppåt. Och vips så hörde jag hur allting började startas i hela lägenheten. Ni vet det där suset när allt går igång.

Så efter att ha gått runt och varit elak i två timmar över det andra, så känner jag mig nu elak över att det var så saataaans jävla simpelt och jag inte visste om det själv. BRA BYTE?! Nja. Men jag ska gå och göra lite dipp nu så går det säkert över så småningom. Åtminstone hoppas jag det.

Hejdå.

Teknikern.

Under min promenad igårkväll, slogs jag av nostalgikänslor som inte var av denna värld. En känsla som jag sedan inte kunde skaka av mig på hela resten av promenaden.

Jag passerade massvis av hus, där nästan alla hade ytterdörren öppen. Alltså helt på vid gavel. Och jag insåg att detta är vad jag saknar med att bo i hus. Men mest av allt saknar jag väl att vara liten, och att känna sig trygg hemma hos mamma och pappa.

Jag kastades tillbaka till ljumma sommarkvällar, sittandes i tvrummet och känna brisen dra igenom huset ifrån ytterdörren. Höra mamma och pappas röster blandas med röster från deras vänner där de satt ute i "bahytten" (ett litet utehus typ, vet inte varför vi kallade den bahytt?) vi har ute på på gården. Ett tryggt sorl av människor som man vet att man tycker om. En gång traskade det faktiskt till och med in en räv i vårat kök! Haha, har aldrig varit så skärrad någon gång tror jag.

Nä, jag vet egentligen inte vad jag ville säga med detta. Men jag skulle vilja vara liten igen i alla fall, och så tror jag nog alla känner någon gång. Få ha sommarlov, och vara med kompisar hela sommaren. I stället för att arbeta och stressa för att hinna umgås med vänner och ibland tvingas tacka nej för att orken helt enkelt inte finns där. Värsta känslan som finns. Men det är väl detta de kallar livet?

Well, it sucks.

Ja, nu ska ni minsann få höra.

Vi började onsdagen i mejeriet, jag och Christine, precis som de tidigare dagarna. Cicco börjar prata om att hon har kvar biobiljetterna som hon vann på jobbet för några månader (?) sedan. Så hon frågade mig om jag inte ville hänga med henne på bio på kvällen. Vi bestämde oss för att se Bad teacher här i Kramfors.
    Men när vi står och ska köpa gottis till filmen börjar vi säga att om biljetterna inte fungerar här i Kramfors så åker vi till Härnösand och ser någon film där. Det skulle vi ju hinna... Eller vänta, ska vi kanske åka till Härnösand direkt i stället? Ska vi? Ja, det ska vi.

Sagt och gjort. Vi beger oss till den fiskluktande staden och går på bio där. Ser en film som heter Something borrowed och var heeelt underbar! En rolig sak var även att när vi kom dit, 20 minuter innan filmen började, fick vi veta att vi var de enda "än så länge" som bokat. Det vill säga att vi var ensamma i hela biosalongen! Haha, romantik på högsta nivå. I slutändan kom det faktiskt tre till men vad gjorde det när vi bara hade ögon för varandra? ;)

Vid kvart i tolv passerar vi Kramfors, och åker förbi Kramm där det är grillafton. Vi råkar se att det är helt sjuukt mycket folk här. Och vi börjar därmed spekulera i hur det vore om vi kanske skulle gå dit? Vi visste ju att klockan var mycket, och att Ciccan började jobba 08:00 dagen efter. Men ärligt, hur full skulle man hinna bli då? Vi ville ju bara träffa folk! Och man lever faktiskt bara en gång.

Så det blev utgång!

Vid halv tre-tre någon gång var jag hemma. Och hela världen snurrade runt mitt huvud. Men jag hade så jääävla kul hela kvällen och jag har bara Christine Carlsson att tacka för den otroligt impulsiva och härliga utgången (och biodaten). Gissar att det inte var sista gången :)

Nu har jag fått skriva av mig det där, och långt blev det märker jag nu. Men det skiter jag faktiskt i. Nu ska jag svida om och knyta på mig skorna för att ge mig ut på en liten promenad i det härliga vädret. Hoppas alla har en bra kväll och får en härlig helg!

God afton, kära bloggläsare! Jag lovar att uppdatera någon gång i morgon, för jag måste berätta om min och Ciccos minst sagt sjuka och impulsiva (och sanslöst roliga) kväll. Som utspelade sig i går, i onsdags alltså, haha. SA ju att det skulle bli bra. Men nu är jag så trött i ögonen att de går i kors på mig. Så jag återkommer som sagt i morgon :) Godnatt!

Ja i dag har jag minsann kämpat på som den riktiga krigare jag är! Jag och Christine fixade mejeriet helt själv i dag och jag är såå stolt över oss! Nu har jag hemskt ont i fötterna dock. Efter sju timmar konstant gående blir man lite lätt mör vill jag mena. Men det är inte bara mejeriet jag är stolt över, för en gångs skull lyckades jag vara ute i god tid för jobbet med. I vanliga fall, om jag börjar exempelvis nio, brukar jag sätta mig i bilen (om jag tar mig dit medelst bil dvs.) typ.. fyra minuter i kanske? Men i dag satt jag i bilen kvart i! Det är minsann inte illa pinkat :) Haha, det gäller att se till det lilla.

Jag har nyss städat klart här, så äntligen har vi ett fint hem igen. Eller Chrille hade ju fixat innan också, så jag behövde bara ta hand om sovrummet och vardagsrummet efter att han åkt, heheeee. Vi har ju fått garderoberna fixade också förresten! Eller ja, nästan i alla fall. Självklart ska det ju bli ett litet krångel men jag väljer att förbise det för tillfället. Vi har kunnat hänga/lägga in nästan alla kläder i alla fall, och det är ju alltid något!

Nu ska jag springa och plocka ur tvättmaskinen och ladda med en ny tvätt, sedan blir det en dusch. Senare i kväll blir det bio med Ciccan som bjuder mig med sin ena gratisbiljett, hur snällt är inte det? Vi ska se Bad teacher med Cameron Diaz. Tror den kan vara riktigt rolig. Eller så blir den en flopp. Men jag och fröken Carlsson brukar alltid hitta sätt att ha hysteriskt kul på ändå så det ska säkert gå vägen.

Men tvätten var det, så adjöss med er!

Vilken skön morgon jag har. Var helt makalöst trött i morse men jag är så glad att jag lyckades ta mig upp vid kvart över sex ändå. Nu sitter jag här på golvet och har redan hunnit promenera, duscha och dricka en actimel. Till frukost? Det vet jag inte.. Kanske att jag hinner med en smörgås innan jag kilar till jobbet :)

I dag ska jag jobba och vara på frukten, och jag vet inte alls hur det ska gå med min rygg. Faktum är att jag inte vet hur nånting ska gå de närmsta veckorna med min rygg. Jag ska nämligen vara på mejeri/chark nu i fyra veckor, förutom i dag då när jag fick byta till mig frukten. Men det är ju en jäkla massa lyftande i alla de där områdena. Och igårkväll bara small det till i nederdelen av ryggen och jag har svårt att böja mig sedan dess :p ja, det blir minsann en utmaning! Mamsen lär ju bli måttligt glad av att få höra det!

Förresten, om det är någon synsk själ där ute som råkar veta var jag lagt min kamera, så tar jag gärna del av informationen. Det börjar bli jäkligt tråkigt att inte kunna ta en enda bild. För om sanningen ska fram (hehe), så är htc-kameran riktigt jävla usel. Och då menar jag det. Stendååålig.

Jaja, jag ska ta och blåsa håret nu jag, sedan får vi se vad det blir. Tjingtjong!

I dag hölls det en tyst minut hos oss på Konsum klockan tolv. Låter kanske lite egendomligt kan man tycka, med en tyst minut på en livsmedelsbutik. Men det fungerade som så att vi som arbetade tog en minuts uppehåll i arbetet och även kassorna stannades upp.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om saken. Jag har aldrig förstått grejen för att vara helt ärlig. Det är väl fint och så, men vad gör det egentligen för Norge i deras situation? Eller ja, det är väl jag som är trångsynt måhända. Men jag tycker bara att det är en sån liten del, i all deras misär, att stå tysta i en minut. Det hjälper ju ingen. 

Annars har jag funderat väldigt mycket på den här händelsen. Jag blir rädd. Att en människa kan skapa en sådan otrolig förödelse. Det är ju helt ofattbart och för mig lite obegripligt. Inte på sådant sätt att jag inte tror att det hänt, jag är ju inte dum i huvudet. Men jag har svårt att greppa det. Svårt att ta det till mig och riktigt reflektera. Det är så ofattbart tragiskt och framförallt onödigt. Så fruktansvärt onödigt.

Och mitt i allt det här sitter jag nu och sänder en tanke till alla de i vårt grannland som blivit drabbade. En tanke. Som en liten motsägelse till mig själv. För hur hjälper det egentligen dem? Min lilla tanke. Som de aldrig kommer att få veta om.

Den här dagen har verkligen gått i ett. Jag har inte hunnit sitta ner och tänka ens en liten stund i dag. Skönt, kan man kanske tro. Men jag är helt slutkörd. Dessutom sov jag alldeles för länge i dag igen, efter en natt med väldigt orolig sömn, så det här känns inte alls bra. Känner mig orolig i hela kroppen som följd.

Nu är jag hur som helst hemma. Jag har tvättat bort sminket, borstat tänderna och allt annat som hör till när man gör sig färdig för sängen. För i morgon väntar jobb igen redan klockan åtta. Fantastiskt skönt att det här är min sista helg i den här stilen för den hade dödat mig långsamt annars. Men sedan vet jag även hur skönt det kommer kännas på söndag, då jag stämplar ut och märker att jag överlevde den här helgen med, och nu bara har pengarna att se fram emot.

---

I kväll känner jag mig lite nere för övrigt. Min stjärna i livet har slutat blogga. Min bästa blogg i hela världen har lagt av. Och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det. Hur jag ska ta mig igenom veckorna utan de där otroliga orden som fått mitt hjärta att hoppa över både ett och två slag, de där orden som fått mina tårar att rinna otaliga gånger. Som fått mig att orka. Trösten är väl att jag fortfarande har själva människan kvar. Världens bästa människa. Världens bästa lillasyster, som jag beundrar mer än ord kan beskriva, som besitter en styrka som är ytterst få förunnad. Min finaste lilla, lilla tjej. Min kärlek.

I'm already there, take a look around.
I'm the sunshine in your hair,
I'm the shadow on the ground.
I'm the whisper in the wind,
and I'll be there till the end.

Can you feel the love that we share?
Oh, I'm already there.

Gud vad jag tyckte om filmen jag såg igårkväll. Även om den var himla klyschig och man visste redan från början hur den skulle sluta. Jag tycker om Jennifer Aniston som skådespelerska. En riktig feel good-film om man säger så. Och att pojken i filmen var så jäääkla söt gjorde ju inte saken sämre direkt.





I dag kom jag inte ur sängen förrän klockan var typ halv elva tror jag. Då gav jag mig ut på en liten prommis och sedan kom Mallanbrallan hit och klippte samt färgade mitt hår. Jättefint blev det, även om färgen kanske behöver bättras på lite. Men man kan ju inte vänta sig annat med hårfärg köpt på Konsum säg ;)

Vi har dessutom varit och ätit på Hornö med svärmor i kväll, och jäklar vad gott det var! Ett riktigt bra sätt att fira min och Chrilles sjunde månadsdag på, haha (ammis jag vet vad du tänker). Även om inte Ann-Katrin visste om det förrän vi kom dit. Och nu åkte C iväg och skulle spela lite volleyboll så jag håller på och ladda hem en film. Vilken? Nanny McPhee så klart! Baaarnfilmer i mitt hjärta.

Jaja, det var väl det. Nu ska jag fixa med lite tomater och grejor tills filmen är hemma. På återseende!

Aah, vilken film. Vilken sjukt jävla bra film! Otroligt bra initiativ att dela upp den sista boken i två filmer i alla fall, även om det kändes lite jobbigt efter förra, haha. Men det gjorde boken mycket mer rättvisa och ja... Vad ska jag säga? Känner mig nästan lite sorgsen nu. Det här var ju slutet på riktigt. Nu finns det inget mer Harry Potter att "upptäcka" liksom. Det enda jag kan göra från och med i dag är att läsa om böckerna och se om filmerna. Men det blir ju aldrig riktigt samma sak andra gången. Eller blir det?
    Jaja, jag är en Harry Potter-nörd hur som helst. Rakt in i hjärteroten. Och så är det med det.

Nu ska jag slå på en film med Jennifer Aniston. God kväll!

Just det, jag känner mig lite tragisk i dag. Jag ska nämligen gå på bio själv i kväll! Här i Kramfors dessutom. Sista Harry Potter ska jag se. Älskade HP. Skulle egentligen gå med Lina och hennes kompis i kväll, men då skjöt de upp det och ska gå i morgon i stället, och i morgon kan inte jag. Och då övertalade Chrille mig att gå själv. Påstår att det är hur skönt som helst. Jag undrar mest om han ens varit på bio ensam någon gång? Måste fråga. Men nöden har ingen lag, sådeså. Och jag vägrar vänta på att filmen kommer ut på internet. Sådeså sa jag.

Åh, vilken härlig tur! Även om jag blev riktigt jäkla stel i baksida lår och rumpa när jag började närma mig sista backen. Men med lite stretching efter hemkomsten så känns det mycket bättre. Nu sitter jag och eftersvettas så att jag ska kunna gå och duscha någon gång.

Och ingen målare syns till heller! Herr Larsson körde upp mig ur sängen vid halv sju i morse bara för att målaren skulle komma. De håller ju på att måla om garderoberna i vår lägenhet (efter bara sisådär fem (!!!) veckor, boende i kartonger), och han var här i måndags och strök på första lagret. Nu trodde vi ju då att han skulle komma igår men icke, och så har de sagt att han skulle komma i dag på morgonen. Men ja, lika bra att jag klev upp i vilket fall som helst :) Hoppas han kommer i dag i alla fall för jag vill kunna packa in kläderna innan helgen.

Men nu verkar det som att jag är färdig med svettningarna så jag ska hoppa in och ta mig en kalldusch Sedan blir det frulle framför ett avsnitt av Jim's värld som vanligt :) Bra dag till er!

OCH i baksida lår. Ja, herreje. Jag sa ju igår att det var ett tag sedan jag varit ute på morgonpromenad. Och jag tycker det är så härligt att känna hur mina nya skor verkligen är värda pengarna. Trots att jag nästan nyss hade köpt ett par Easytone. Nu har jag ett par Puma Bioride och ja, jag råder ALLA - som vill känna att skorna också gör ett jobb då man är ute - att köpa sig ett par. De är värda varenda krona!

Nu tror jag den här bilden måste vara tagen på typ, en 44? haha.
Men jag tycker hur som helst att mina är supersnygga i storlek 36,
och jag har precis den där färgen! Högoddsare att jag ville ha lila...

Men nu börjar min tablett kicka in så jag ska snöra på mig mirakelskorna och ge mig ut jag. Sedan hoppas jag verkligen jag får vara ledig idag, och att inte chefen ringer. Äh, ta i trä. Adjöken!

Såhär härligt har vi det ute i stugan nu när pappa, Danny och lillcrulle har hjälpts åt att bygga en altan (eller "alto" som pappa brukar säga). Det var här jag satt när jag brände sönder mig, och jag måste ju faktiskt säga att det var lite värt det. Men bara lite. En sån vy!

Godmorgon, bloggen! Ser ni vem som fått tillbaka internet?! Wohoou, så himla skönt verkligen. Min abstinens visste inga som helst gränser där ett tag. (Märkte dock nu att det var väldigt invecklat att skriva med mina nya naglar, men vem bryr sig!)

Jag är i alla fall uppe med tuppen för första gången på lite över en vecka. Jag har som inte hittat det där lilla extra för att orka mig upp de dagar jag haft möjlighet, och igår när jag väl fick upp mig ur sängen i anständig tid så spöregnade det. Kändes verkligen roligt! Så det var bara till att hoppa i säng igen, eftersom jag egentligen är världens lataste människa.

Under den här tiden som jag varit borta från bloggen har jag hunnit med att gå på stadsfest, ha en mysig tjej-midsommar, gå på gatufest (om än bara en dag), mysa med familjen i stugan och mysa med brudarna på grillafton! Så allt som allt måste jag ändå säga att jag haft en helt okej sommar, trots bristen på semester. Enda nackdelen just nu är väl att jag har lyckats bränna mig nåt så fruktansvärt! Och jag som varit så noga hela sommaren med solskydd osv. Men icke sa nicke, nu är det en tomat som skriver.

I dag var det tänkt att jag skulle vara ledig och följa med tjejerna till Sundsvall, men då blev jag erbjuden ett 4-timmarspass i dag som det kändes dumt att tacka nej till. Så det får bli jobb i dag ändå :) Är fortfarande ledig onsdag, torsdag så det gör inte så mycket.

Men ja, nu ska jag gå och göra mig i ordning för en liten promenad i det härliga vädret. Hoppas inte det är så himla kallt ute för det orkar jag inte. ADJÖÖÖ!

Jaaag vill blogga. Men det är inte alls roligt från mobilen. Och Chrille har sagt 18e som en "senast"-dag, så jag håller tummarna minsann! Förhoppningsvis är jag alltså tillbaka senast den 18e juli i full prakt! Adiós :)