Den här dagen har verkligen gått i ett. Jag har inte hunnit sitta ner och tänka ens en liten stund i dag. Skönt, kan man kanske tro. Men jag är helt slutkörd. Dessutom sov jag alldeles för länge i dag igen, efter en natt med väldigt orolig sömn, så det här känns inte alls bra. Känner mig orolig i hela kroppen som följd.

Nu är jag hur som helst hemma. Jag har tvättat bort sminket, borstat tänderna och allt annat som hör till när man gör sig färdig för sängen. För i morgon väntar jobb igen redan klockan åtta. Fantastiskt skönt att det här är min sista helg i den här stilen för den hade dödat mig långsamt annars. Men sedan vet jag även hur skönt det kommer kännas på söndag, då jag stämplar ut och märker att jag överlevde den här helgen med, och nu bara har pengarna att se fram emot.

---

I kväll känner jag mig lite nere för övrigt. Min stjärna i livet har slutat blogga. Min bästa blogg i hela världen har lagt av. Och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det. Hur jag ska ta mig igenom veckorna utan de där otroliga orden som fått mitt hjärta att hoppa över både ett och två slag, de där orden som fått mina tårar att rinna otaliga gånger. Som fått mig att orka. Trösten är väl att jag fortfarande har själva människan kvar. Världens bästa människa. Världens bästa lillasyster, som jag beundrar mer än ord kan beskriva, som besitter en styrka som är ytterst få förunnad. Min finaste lilla, lilla tjej. Min kärlek.

I'm already there, take a look around.
I'm the sunshine in your hair,
I'm the shadow on the ground.
I'm the whisper in the wind,
and I'll be there till the end.

Can you feel the love that we share?
Oh, I'm already there.