Separationsångest

I morgon åker hon, min Malin. Min bästa vän sedan lågstadiet ska flytta till Västerås. En av de personer som jag vet att jag alltid kan gå till då det är något, en av de två som vet absolut mest om mig i hela, vida världen. Har träffat tjejerna i kväll, fikat lite och bara pratat om allt. Och jag kramade Malin hejdå innan vi åkte hem. Fatta, hejdå.

Men det är inte förrän nu då jag sitter här som det verkligen slår mig att hon faktiskt flyttar i morgon, att hon kommer vara så jävla långt borta. Jag har visserligen Magda kvar än så länge, vilket gör allting väldigt mycket lättare. Men ändå, det är inte alls samma sak. Jag vill ha båda min björnar här, hos mig jämt :(

Jag blir så himla ledsen. Och Malin du vet ju hur jag är. Blödig och jävlig. Men du måste lova att vi hörs, för annars går jag nog sönder.

Du är en del av mig.

Something pretty

A well hello there bloggelibloggiiiiie!

Sitter här och kikar lite på Boston tea Party (med två mina idoler f&f), det handlar om havet i kväll, otroligt intressant! Fast det tycker jag det mesta dessa herrar pratar om är ;) Ska bli som dem jag. Jag, Sofie Stattin, ska bli kvinnornas motsvar på Filip och Fredrik!

Har haft en dag som plockad direkt ur helvetet i dag. Började så klart med att kliva upp omänskligt tidigt, eller klockan var halv sju men egentligen (EGENTLIGEN) var den ju halv sex så atttttee. Sedan kom jag på jobbet och började i frysen som vanligt, och sedan kom chefen och talade om att jag även skulle baka. Så åter igen fick jag vara två personer, och det är rätt svårt ska jag be att få tala om!

Men men, jag tog mig i alla fall igenom dagen så småningom. Mycket tack vara mina lovely friends Lina och Pira som gjorde mig sällskap under lunchen. Det gjorde otroligt mycket, var på bra mycket bättre humör resten av dagen kan jag säga.

I morgon jobbar jag från åtta till fem, känns som rena kortdagen för mig det nu. Men så kan det vara! Nu ska jag fortsätta titta på killarna på Kanal 5. Ha de gött!

Adjöken fröken.


Ska tillägga att jag för tillfället är otroligt less på livet, eller vad man ska säga. Är trött på mitt jobb, är trött på mina inrutade dagar och är trött på att aldrig få vara riktigt ledig. Det enda som är bra just nu är faktiskt min pojkvän, han gör mig glad. Han är helt underbar, puss! <3

Born like sisters to this world

Här är min lilla tjej, min lillasyster. I dessa dagar blöder mitt hjärta lite då jag tänker på henne, för att jag vet att hon inte riktigt mår sådär bra som bara hon förtjänar att göra. Varenda dag går jag runt och tänker på hur jag ska lösa det här, hur jag ska hjälpa henne, trots att jag vet att det inte finns något konkret jag kan göra.
    För Amanda du vet ju att jag skulle göra allt som gick att göra. Om jag på något sätt kunde få dig att fota igen, att skriva igen, att läsa igen, och att dessutom le på riktigt igen, så skulle jag inte tveka en sekund. För jag känner ingen person som faktiskt förtjänar allt det där så mycket som du. Men allt det här vet du redan :)
    Därför får du helt enkelt nöja dig med att jag bara finns här för dig, jämt. Att jag ställer upp för dig dag som natt och hela det köret. Du skriver, ringer eller knackar på dörren då du behöver det :D

Men just nu saknar jag henne massvis, för det var längesedan vi sågs. Därför sticker jag dit i kväll. Kikar på hennes nya, gröna rum och lite så :) Vi ska hyra film och så ska vi prata som bara vi kan. "A durå? .. durå?".

Lillis? Jag älskar dig precis sådär som bara en storasyster kan :) MEN! DU VET REDAN ALLT DET HÄR! Så hejdå, vi ses i kväll :)







I'm already there,
don't make a sound.
I'm the beat in your heart,
I'm the moonlight shining down.
I'm the whisper in the wind,
and I'll be there till the end.
Can you feel the love that we share?
Oh, I'm already there.

<3


In daaaa car!

Sitter i bilen på väg hem till Kramfors. Blir alltid lika förvånad över hur jäkla långt det är till Ramsele! Haha. Men i dag kom jag på snilleblixten att jag kunde ha datorn med mig. För Egon skulle inte med vilket innebar att jag skulle hamna själv i baksättet, det är för det mesta inte så kul! Så nu roar jag mig själv här bak medans Andy och Fia sitter där framme och konverserar om diverse saker.
 
Har haft en superhärlig helg i alla fall! I fredags fick vi tacogratäng och sedan på kvällen åkte vi till Elina för att titta på film och så, och så körde vi fast med bilen. Vilket var lite drygt, men vi löste det så fint så... Eller? Vi löste det i alla fall. Och så såg vi på Benchwarmers, hahaha så sjukt rolig film. Tror jag skrattade rakt igenom hela filmen faktiskt, klockrent!

Lördagen började tidigt på morgonen då vi skulle åka till Umeå. Fick äntligen träffa Anders smarta bror med flickvän (som också lät oroväckande bildad faktiskt, hur ska det här gå?). Vi gick på stan lite, fikade och jag lyckades få med mig två böcker och en tröja hem. Tröjan fick jag dock för blotta 49 kr så det gjorde inte så mycket alls, den behövdes faktiskt. Det är böckerna jag oroar mig för. När ska jag hinna läsa dem? Insåg denna lördag att jag är en bookaholic, men så kan det va'...

Då vi kom hem började vi titta på melodifestivalen som vi hade spelat in, dock inte förrän Amanda hade hunnit ringa och förstöra allt. Hon sa att jag skulle bli besviken vilket jag också blev. Jag ville verkligen se Saade vinna, men till slut ville jag verkliiiiigen se Salem vinna (särskilt eftersom min älskade, älskade Björn var med, hahaha herregud vad jag skrattade)! Och så vann Anna... Så klart. Så vi hamnar väl näst sist i Oslo då, som vanligt. Nej, besviken var ordet. Visst, det är en jättefin låt, men den skulle nog passa bättre i en bilreklam.

Men men, nu är vi framme i Sollefteå och ska ge Johan några matlådor tror jag. Så jag ska väl ta och runda av och kanske vara lite social med resterande resekamrater. På återseende mina vänner, på återseende.

Tillbaka uppe på Hemköp

Dock bara en kort visit i dag i väntan på min mor som inte slutar förrän fyra. Vi ska nämligen åka tillsammans till Bjärtrå i kväll, och så ska pappa bjuda mig på fläskfilé! Hur bra låter inte det?

Igårkväll var det egentligen tänkt att jag skulle sova hemma i Bjärtrå också, men planerna blev lite ändrade. Då jag slutat kvart över sju överraskade min baby och kom och hämtade mig (dock hade Berit sagt att jag redan gått hem så han var på väg ut typ, haha). Men i alla fall, jag blev så otroligt glad att se honom. Och då han sa att jag skulle sova hos honom hade jag ingen tvekan faktiskt ;) Här hemma hade han tänt ljus och slagit på min nya favoritmyslåt på repeat så att den spelades då vi kom in genom dörren. Och så lagade han mat till mig, kärlek<3.

Så efter denna totalt underbara natt med världens underbaraste pojkvän vid min sida kan jag nu lugnt säga att jag inte kommer ha några som helst problem med att somna själv i kväll. Jag vet ju dessutom att vi ses i morgon och att jag har helg då! I helgen bär det av först till Ramsele och sedan på lördag till Umeå över dagen. Tror vi ska hälsa på Anders äldsta bror, blir första gången för mig det. Spännande! Har hört att han ska vara smart :D

I kväll ska jag dessutom färga håret, eller Malin ska göra det på mig. Inte för att jag inte skulle kunna göra det på mig själv, utan för att jag är lat och vill bli ompysslad ;) Sedan får vi se vad som händer. Jag hoppas att det går bra för Andypandy i kväll med deras snöbyvack (stavning?!). De har ju nämligen kommit på att de ska sova i någon jäkla snögrotta i natt som projektarbete, och jag är lite orolig att de kommer smälta in, bokstavligt talat ;) Haha, men det går säkert så bra så bra.

Nu ska jag diska lite sedan kila ner till mamma för att inhandla lite till maten. På återseende!

Hemmaplan

Sitter här och funderar på ifall min kära pojkvän tänker höra av sig något mer till mig i dag eller hur det blir som ;) Hans mobil dog tidigare i dag nämligen, och då kom ljushuvet på att han inte hade någon laddare med sig till rääämsel? Eller han skulle leta eller vad han sa. Visserligen finns det ju hemtelefoner men man vill ju inte vara den som är den!

Jag är i alla fall hemma i Bjärtrå nu. Har ätit köttsoppa och tittat på Glamour, just like back in the days! Haha. Nu ska jag alldeles strax gå och slänga in en tvätt med mina och Andys jeans sedan ska jag sätta mig och läsa i min nya bok tänkte jag. Har ju köpt Marian Keyes nya, min lycka är total!

Annars har dagen varit bra ska jag väl säga. Även fast jag hatar mina måndagar då jag börjar sju och alltid är i frysen på morgonen så är det skönt att få gå hem lite tidigare då. Tolv fick jag stämpla ut och traska hemövers i dag. Fixade och donade lite, packade ner kläder som skulle med hem osv.

Jaja, det var väl allt jag hade att säga. Tror jag ska ta och skicka nåt sms till Fia nu och höra vart fasen hennes son tagit vägen! Adjöss blåggäään.

Eller vid närmare eftertanke

Jag skiter i allt i stället. Jag skiter i er :).


Sådärja, vidare till det jag egentligen gick in hit för :) Andy sa åt mig att jag skulle sätta mig och blogga nu då han gick, för han visste att jag var sadface. Han har nämligen lämnat mig för ett par dagar. Visserligen är det bara tills på tisdag, men allvarligt, vi har bara varit ifrån varandra en enda natt sedan vi blev tillsammans så det känns lite tungt. Vad som känns ännu tyngre är att jag är själv i lägenheten för jag tänkte att jag kunde stanna här då jag börjar så tidigt i morgon. BAAAD IDEA! Låt aldrig Sofen ta några beslut själv. Lär kännas sjukt hemskt att lägga sig i den där sängen utan anders i kväll, och att dessutom veta att han inte kommer komma inrumlandes någon gång mitt i natten heller. Jag kommer somna själv och vakna själv, kul!

Jaja, det finns inte mycket att göra åt saken är jag rädd. Vet dock inte riktigt vad jag ska hitta på i kväll. Om jag ska läsa lite eller se nån film eller vad jag ska hitta på. Jaja, tappade helt sugen att skriva nu. Vilka idioter det finns.

Adjöken!

Ehm, jaha?

Tänkte sticka in huvudet för att prata lite om mig själv. Om den jag var, och den jag har blivit. Men nu insåg jag att jag inte orkar. Tänkte att folk skulle tro att det var "alkoholen" som talade, trots att jag inte ens är berusad längre. Men jag insåg att det blev alldeles för tungt. Det är alldeles för mycket att prata om som jag faktiskt på riktigt inte vill dela i den här bloggen.

I bland orkar jag hur som helst inte med mig själv, samtidigt som jag i bland inte orkar med alla andra i mitt liv heller. Jag kan så ofta tycka att jag blir orättvist behandlad fastän jag i själva verket vet att jag inte blir det. Egentligen vet jag att jag för det mesta blir alldeles rättvist behandlad, jag har bara svårt att inse faktum. Jag har svårt att ta kritik och jag tycker det är otroligt jobbigt när folk ger mig.

Men så finns det tillfällen som dessa, då jag sitter här för mig själv och inser att näe, jag är ta mig fan inte perfekt. Jag är inte ens bra vissa gånger. Men då tar jag mig samman och tänker, vad är bra då? Är det att aldrig tala illa om någon, att aldrig komma för sent till jobbet och att aldrig dricka alkohol tills du är alldeles för full? Eller är det att älska dina närmaste, att finnas där för de du bryr dig mest om och att åtminstone försöka förstå dig på folk du aldrig tidigare ens gett en ärlig chans?

Jag vet inte exakt vad svaret på frågan är, men jag själv anser att det är de sista alternativen. Jag älskar mina vänner, och de vet om att jag älskar dem. Jag finns här för dem när de behöver mig, precis som jag vet att de finns här för mig. Jag kan prata illa om folk, men jag tar hellre chansen att lära känna dem på riktigt om den ges. Jag har dessutom varit alldeles för på sniskan, men vem fasen har inte det? Haha.

Nej allvarligt, jag vill bara säga att jag orkar inte klanka ner på mig själv längre för att andra kanske tycker att jag borde. Jag är varken bättre eller sämre än någon annan i den här jävla stan. Och med det säger jag: Godnatt, Kramfors.

RSS 2.0