Den här natten KAN ha varit en av de värsta jag varit med om. I och med min lilla "powernap" på fantastiska tre timmar kunde jag så klart inte somna på kvällen. Låg och vred och vände på mig i två timmar innan jag gav upp och gick och satte mig i soffan igen. Inte förrän klockan var ca 3:30 kunde jag få ro att somna. Och det var ju helt otroligt skönt när klockan ringde 6:00.

Så den här dagen har jag mest gått runt som en zombie utan att riktigt hänga med på någonting. Och inte blev det bättre när jag direkt efter lunchen fick ett häfte med teckningar från alla barnen som ett litet "minne" från min tid på Tjädrarna. Min absurda blödighet blandat med tröttheten fick det nästan att rinna över. Men jag lyckades bita ihop. De är så fina "mina" barn. Och åter igen höll jag på att bryta ihop när en kille sa alldeles när jag var på väg att gå hem "Du Sofie? Du kommer väl tillbaka och hälsar på?". Åh, barna, barna, barna. Kärlek delux!

Annars nu hade jag tänkt att jag skulle åka och handla lite. Har helt slut på mjölk! Vansinne. Och sedan måste jag städa. Igen. Sist jag städade gjorde jag det bara lite halvdant och då blev det ju som det blev (stökigt efter ca en halv vecka igen). Men det är smällar man får ta. Idag ska här dammsugas och skuras! :D

OCH EN SAK TILL! NU är det mindre än två veckor kvar tills jag ska tatuera mig igen. När jag var med Erika och Christer hos tattarn i söndags bestämde vi att jag skulle följa med när hon åker dit nästa gång och så skulle han fixa min då. JAG är så EXALTERAD! Finally liksom.

Jaja, hej på er.

Jag kan ju inte vara allvarlig nu. Efter att jag ätit min middag vek jag ihop mig här på soffan och slocknade på minuten. TRE timmar senare (alltså nu för ca tio minuter sedan) vaknade jag och ville bara dö. Känner fortfarande lite så. Ont i ögonen av mascaran och IRRITATION på mig själv för att jag fan inte kan tänka ett steg längre och inse att jag behöver ställa en väckare?! Haha, åh.

OCH HANNA J (big brother) jag vill inte se dina vidriga bröst på tvvvvvvv och jag är så BITTER över att du inte åkte ut från det där jävla skitprogrammet igår. Ännu mer bitter blir jag över mig själv som ens tittar på det. Jag hatar big brother i år, hatar, hatar, hatar. Det är det sämsta jag varit med om. BLÄ.

MEN jag har ju en iPhone nu. En vit, superfin iPhone med ett blått skal till. Fast jag har ett vitt också. Och ett rosa. Och jag är så himla glad för jag har äntligen fått en liten bäbis att ta hand om.

Imorrn åker min lilla tjej utomlands och mitt storasyster hjärtar blöder krokodiltårar för att jag inte hinner träffa henne innan. Men så är det väl. Vi får träffas när hon kommer hem i stället. <3

Och Marcelo i big brother är ett stort SKÄMT och han drar skam över mänskligheten.

Hejdå.

Är så otroligt trött så jag skulle kunna somna på fläcken om jag satte mig och blundade nu. Men så roligt ska vi inte ha. Inte än i alla fall, tänkte steka på lite köttbullar och sådär först :)

Idag har jag varit med mina tjädrar igen. Jag är fortfarande på praktiken och tar igen dagar från då jag var sjuk. Jag har bara i morgon kvar nu sedan är jag klar. Helt ärligt tycker jag att dessa två dagar är lite onödiga, kan rent spontant känna att jag skulle behövt dem till skolan i stället (missade ju bl.a. en träff med studiegruppen i dag på grund av detta), men jag ska inte klaga. Jag får ju vara med barnen i alla fall :)

Nu har Christer åkt hem och det tog emot att säga hejdå. Jag är riktigt usel på det för att vara ärlig, så jag gav honom en kram sedan gick jag in och satte mig i bilen igen. Haha, jag kan inte det här med att älta och sånt. Jag gör det som när man drar bort ett plåster! Sedan åkte jag hem till Ickis och råkade spendera natten där. Men det har varit en underbar vecka och helg i alla fall och jag hade otroligt roligt i lördags med allt folk :) Och jag hoppas gullponken våran stannar fler helger.

Nej nu får det vara bra, nu måste jag gå och steka köttbullar innan jag somnar. Hej!

Christer. En av mina bästa, bästa vänner har kommit hit från Östersund och spenderat veckan med mig och min fina klöver. Han påstår att han kommer hit pga skolan, men jag vet att han bara vill vara med oss oss. Och precis allting blir så härligt när han är här. Vi har mysiga kvällar, det blir till och med mysigt att plugga ibland. Vi dricker vin, vi lyssnar på när han spelar gitarr (ibland lyssnar vi även på när Icken spelar gitarr), vi sitter ute på Erikas balkong och vi har det bara allmänt jävla bra.

Men det är någonting som är alldeles speciellt med den här veckan. För den här veckan stannar Christer över helgen och det har han inte gjort på hur länge som helst! Det här gör mig, på riktigt, lycklig ända in i själen. Därför ska jag njuta av den här helgen som jag aldrig njutit av en helg förut. Vi börjar med att åka till Birsta och fixa en iPhone till mig. Mysa ikväll. Och imorrn blir det utgång!

Oh, happy day :)

Haha, alltså det här kommer nog bli lite komiskt. Jag har ju glömt att visa bilderna från då jag var ute i stugan med min familj och åt sviiingod middag. Det blev så jäkla gott precis allting och jag hade kunnat äta ihjäl mig. Jag hade dessutom planerna på att jag skulle föreviga detta kulinariska ögonblick för att lägga ut här på bloggen. Men haha, åh, ja... Jag låter nog bilderna tala för sig själva.

Min och Emlans skagenröra. Lite rinnig, lite för få räkor, men himlar och plättar vad god den blev!
Gjorde sig dock inte särskilt bra på bild.
Tusen gånger godare än det ser ut!


Svensk färsk oxfilé, rotsakspytt, palsternacks"puré" (mosad med gaffel, haha) och hemmagjord kantarellsås.
Gjorde sig heller inte alls särskilt bra på bild.
TUSEN gånger godare än det ser ut.


Nutellaglasstårta. Maräng, nutella, grädde. Behöver jag säga mer?
Gjorde sig dock inte särskilt bra på bild.
Tusen gånger godare än den ser ut.


Haha ja ni ser ju vad det blev av mina matbilder. Blev bara cocobahia av alltihop. MEN det smakade så jääämarns bra! Skulle kunna leva på den här måltiden resten av mitt liv, lätt!

Emlan provsmakar avocado!



Här skulle vi då snapsa, och jag försöker och försöker lära ut min teknik men det går inte.
Emelie ser ut såhär INNAN hon tagit snapsen. Stabilt.
(Notera även gafflarna vi håller i med skagenröra på, för att dämpa fallet efter att vi svalt)


Tror jag tar och avslutar den här fantastiska matresan såhär.


Adjöss!

Fy fan, det här har nog varit en av de värsta förmiddagarna på länge. Igårkväll innan jag gick och la mig (nu får ni ursäkta) kaskadspydde jag. Sedan i morse vid halv sex och åter igen klockan sju. Min mage ville bara dö och jag förstår inte vad det är som har hänt. Såhär brukar jag inte vara. Alls. Och det har fortsatt så i stort sett hela förmiddagen ända fram till klockan halv tolv och jag känner mig helt mör. Jag hoppas bara nu att det fan i mig ska ge sig för jag orkar inte. Men jag har ingen feber i alla fall och detta måste ju ses som ett plus.

Nu ska jag ringa och höra om det finns några lediga lägenheter till mig någonstans. Måste bort. Blä.

ÅH! Har suttit och skrivit och skrivit och skrivit nu. Men jag inser att jag (åter igen...) blir alldeles för djup och utelämnande. Och jag vill verkligen inte vara det här. Jag vill inte att folk ska få för sig att jag söker något slags sympati eller att jag vill utse mig själv till ett offer.

Jag är inget offer. Jag har valt själv hur mitt liv ska se ut idag och jag är så otroligt glad över mitt val. Allra helst de senaste dagarna har jag insett, fan vad nöjd jag är med det här! Jag sover själv och jag bestämmer över mig själv. Vad jag ska äta, vart jag ska gå, när jag ska sova - ALLT! Behöver inte anpassa mig efter en enda idiot och det känns så otroligt skönt. Det må låta klyschigt, men jag är fri nu.

Ändå sitter jag här och kan inte låta bli att bli frustrerad. VARFÖR lät jag mig själv sjunka till den där nivån? Jag lät mig falla i fällan som jag så många gånger sagt åt mig själv att jag aldrig ska göra. Jag är väl för stark för det? För stark för att bli styrd av någon som är så mycket svagare än jag själv. Men det blev jag. Och hade jag inte brutit mig ur hade jag blivit så jävla manipulerad. Mer än jag redan var.

Men nu gjorde jag det. Bröt mig ur och står nu stadigt på egna ben. Och du svinar runt precis så som du är född till att göra, och du förtjänar fan inte bättre än så heller. Tycker dock synd om de stackare som kommer att hamna i din väg. Men det kan ju inte jag påverka. Det får de lära sig själva. Learning by doing, de ä ju Dewey de!

Godnatt :)