Sitter här och härjar upp mig själv, gör mig förbannad PÅ MIG SJÄLV. Tänker på vad mycket tid jag har kastat bort, vad jag har slösat energi och känslor på rena idioter. Funderar på vad fan det var som drev mig. Som drev mig till att gräva mig längre och längre ner i en grop, om och om igen. Självömkan? Låg självkänsla? JAG FÖRSTÅR INTE.

Det är så obegripligt, hur NÅGON människa kan låta sig utsättas för sådan skit. Förnedring, kränkning. Jag blir illamående när jag tänker på mig själv, när jag tänker på hur jag har betett mig. Dels hur jag betett mig mot mig själv, men även mot andra. Snacka om vilsen själ.

Jag behövde skriva det här nu för att få det ur mig. Så jag kan lägga det bakom mig och blicka framåt. Men känner jag mig själv rätt är det nog lite lättare sagt än gjort. Förtjänar ett VM-guld i ältande.

Men nu har jag i alla fall hittat någon som tar hand om mig. Som behandlar mig precis så som jag förtjänar att bli behandlad. Han vet vad jag vill ha, och han ger mig det. Plus lite till. Jag kunde verkligen inte varit gladare. <3