Jag tror inte jag är den enda i den här världen, det här landet eller den här jävla staden som många gånger önskat mig förmågan att kunna spola tillbaka tiden. Vissa gånger för att kunna göra om och göra rätt, vissa gånger för att kunna få uppleva underbara stunder, kvällar, nätter, dagar igen. Och vissa gånger för att kanske på något vis få göra båda de sakerna samtidigt.

Jag kommer så himla väl ihåg när den här bilden togs. Det var en kväll i sena december och jag skulle ut med mina vackra tvillingar här i Kramfors. Vi skulle på Kramm och hade biljetter och hela köret. ALDRIG hade jag väl kunnat veta vad den kvällen skulle leda in mig på för spår.
    Tiden som följde var nog kanske den mest omtumlande tiden jag upplevt. Den gjorde mig helt trasig och knäckt för ett bra tag framöver. Men! Vad den gav mig, var att jag för en stund, för en liten stund, fick känna mig... Ja, vad? Uppskattad, vacker, stark. Något jag inte kunde komma ihåg att jag någonsin känt. Och det har gett mig så otroligt mycket, såhär i efterhand.
    Så där har vi det, den uteblivna gåvan att kunna vrida tillbaka tiden. Jag skulle så gärna vilja spola tillbaka. Göra om, göra rätt. Men framförallt - återuppleva. För jag har en känsla av att den där tiden, hur påfrestande den än var, kommer jag minnas med ett varmt hjärta så länge jag lever.

Godnatt.