I morgon åker hon, min Malin. Min bästa vän sedan lågstadiet ska flytta till Västerås. En av de personer som jag vet att jag alltid kan gå till då det är något, en av de två som vet absolut mest om mig i hela, vida världen. Har träffat tjejerna i kväll, fikat lite och bara pratat om allt. Och jag kramade Malin hejdå innan vi åkte hem. Fatta, hejdå.

Men det är inte förrän nu då jag sitter här som det verkligen slår mig att hon faktiskt flyttar i morgon, att hon kommer vara så jävla långt borta. Jag har visserligen Magda kvar än så länge, vilket gör allting väldigt mycket lättare. Men ändå, det är inte alls samma sak. Jag vill ha båda min björnar här, hos mig jämt :(

Jag blir så himla ledsen. Och Malin du vet ju hur jag är. Blödig och jävlig. Men du måste lova att vi hörs, för annars går jag nog sönder.

Du är en del av mig.