Freedom at last

Höhö, ja, nu har jag då inlett min lediga nästan-vecka. I sex hela dagar ska jag nu få slappna av, vilket känns hur skönt som helst. Men jag inledder så klart med att vara alldeles slutkörd. Är så trött nu så det känns som att jag skulle kunna sova i hundra år. Jag vet att detta beror på att jag sovit för lite, eller haft för dåliga sömnvanor. Gått och lagt mig för sent i förhållande till då jag ska ha klivit upp osv. Som mest tror jag att jag fått fem timmars sömn per natt, men jag vet ju även att min kropp klarar att hålla igång på så pass lite energi också. Jag antar dock att det inte är så hälsosamt. Särskilt inte eftersom jag i stället för att sova på natten har sovit på dagen. Har liksom blivit till en ond cirkel, sover för lite på natten, sover sedan på dagen så att jag inte somnar på kvällen och sådär. Men ja, jag ska försöka bättra mig :)
    Daniel bad mig alldeles nyss att plocka undan här medans han fixar mat, så jag har egentligen lite bråttom om jag inte vill att han ska bli sur. Och då är det ju alldeles lägligt att jag inte har någonting att säga. Eller jo, ett mirakel skedde trots allt i dag och jag fick skjuts hem av min kära vän. Var hemma vid halv, kvart i fyra, nice!
    Men nu ska jag gå och plocka undan som sagt, så hejdå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0