Haha, jag med mina jäkla funderingar. "Jag skulle ge hur mycket som helst för att få vara hemma. Skulle till och med kunna tänka mig att få magsjuka bara för att få stanna kvar i sängen i morgon. Lite spya har väl ingen dött av? ;)" skrev jag igår. Och så vaknar jag vid tre någon gång av att någon idiot håller på och ringer med dolt nummer, så jag slår av telefonen och då känner jag hur det slår om i magen. Det var bara att springa iväg på toaletten och spy det! Sedan ligger jag och kallsvettas i sängen ett tag innan jag somnar om, någon timme senare vaknar jag och det är samma visa en gång till. Mamma kommer sedan och väcker mig klockan sju, och jag kliver upp och försöker äta någonting, och vips så hade jag gjort mig av med det också ;) Så ja hörrni, jag fick minsann min efterlängtade hemma-från-skolan-dag i dag ;D Men nu dom senaste timmarna har magen i alla fall hållit sig ganska lugn, även om jag fortfarande känner hur jag liksom är på gränsen i bland. Men det blir nog skola i morgon i alla fall, sorgligt nog ;D
    Och förresten, barn, längtar ni inte till julafton? Jag håller på att förgås av längtan. Fy tusan. Och så fort jag tittat ut genom något fönster i dag har jag känt det där suget som bara barn kan göra inför jul. Hur mysigt som helst :) Tråkigt bara att jag inte direkt haft någon matlust, annars hade jag nog suttit och tryckt i mig pepparkakor för fulla muggar. Åååh ge mig jul och ge mig jullov, snälla, snälla, snälla, snälla :) Jag lovar att jag ska vara snäll. Men det är ju bara om jag får jul typ i övermorgon, annars kommer jag fortsätta vara en psycho bitch.
    Nu lyssnar jag på Roxette, man skulle ha varit född tidigare alltså. Tänk att få uppleva deras storhetstid, eller ABBAs för den delen. Jag menar, jag älskar ju den där jäkla musiken! Visserligen tycker jag om annan musik med... Men det är något alldeles extra med Roxette och ABBA ;) Och melodifestivalen förr var också mycket roligare. På den tiden hade vi i alla fall en chans att vinna, för då var det låtarna det hängde på. Och internet är egentligen bara skit det med, då mina föräldrar var unga var det minsann bara hemtelefoner som gällde. Näe hörrni, 2000-talet är nog inte riktigt något för mig.
    Men hur som helst, jag håller med Marie och Per om att jag borde lyssna på mitt hjärta innan jag gör något förhastat ;) Haha, vilken nörd jag är! Nu får jag fasen skärpa till mig. Till att börja med ska jag sluta skriva, så jag inte skriver för mycket här. Ni får ha det så jättebra så hörs vi säkert, PUSSSSS!!!!!



En glad och utsövd Sofie.

Every time I see you, oh, I try to hide away.
But when we meet, it seems I can't let go.
Every time you leave the room,
I feel I'm fading like a flower.