Ja jäääääädrar du vilken otroligt lång dag det känns som att detta har varit. Var på praktiken supertidigt i morse och bara kastades in i alla måsten (hehe, typ). Och när praktiken var slut klockan fyra blev det stan med Caroline, sedan hem till henne för att käka lite gräddstuvad pyttipanna innan vi slutligen åkte och solade. Så nu är jag brun och fräsch! Eller ja, brunare och fräschare...? Kan diskuteras.

I morgon blir det dock en ganska kort dag på praktiken då jag bara ska vara där mellan 9 och 13, det känns himla skönt ska jag be att få tala om. Efter det blir det relax med mina brudar på badet här i Härnösand. Otroligt skönt ska det bli, att få skämma bort sig lite sådär.

MEN jag längtar så mycket till helgen nu! Jag jobbar först på dagen men sedan när jag slutat vid 18 blåser jag direkt hem till g0härnta (som carro skulle ha sagt) och svidar om för sedan blir det minsann utgång! Det var så längesedan jag gick ut liksom bara sådär, känns som att det alltid har varit någon speciell anledning nu på slutet. Men nu är det inte det och det ska bli så kul :)

Jaja, hade väl inte så fruktansvärt mycket på hjärtat i kväll kanske, så jag får nog återkomma i morgon. Och ni kan ju hålla tummarna för att jag kommer ihåg att ringa Härnösandshus...

Igår kväll kom min zyrris till mig, och vi åkte på coop och handlade på en gång. Vi har ju som en speciell osagd pakt som säger (eller osäger, hehe) att vi alltid ska äta massvis med go'saker när vi umgås. Och igår slog vi riktigt på stort och bakade en tårta! Sedan satt vi och surrade mest hela kvällen och jag älskar henne så mycket att jag får ont i hjärtat. Men det vet hon redan. Och det känns bra.



I dag hade jag praktik mellan 7:30 och 13:30 och sedan drog jag och Caroline till Timrå där hon skulle fixa till barret. Jag satt alltså där i TRE OCH EN HALV TIMME och väntade på henne. Många gånger undrade jag om jag någonsin skulle komma ut därifrån levande. Men det gick bra, och när hon väl blivit snygg susade vi vidare till Birsta. Jag trodde att jag hade shoppat svinmycket kläder men det visade sig att jag bara köpt sju plagg! Faktiskt väldigt lite för att vara jag. Visserligen blev det lite mer pengar än jag har råd med som fattig student, men jag är så nöjd! Äntligen har jag ett par byxor att promenera i istället för mjukisar ;)

Jag lägger dock bara upp bilderna på de fina kläderna jag köpt, känns tråkigt att lägga upp "träningskläder".


Sommarklänning, byxdress, virkat linne, ljusa jeans och jeansshorts. Jag är nöjd.

NU! Ska jag titta på Miss secret agent 2 innan det blir nanna kudden. I morgon är det praktik igen och sedan ska jag och Calin gå på stan, sådeså! KULKULKUL. Hejdå, bloggen,

Och så kan jag sitta här och finula lite på hur alla fantastiska (...) människor fungerar. Hur man kan offra en av sina finaste och renaste vänskaper enbart på grund av en torr och väldigt bräcklig anledning till att inte vilja vara illa omtyckt. Det måste nog vara tragik i sin allra smutsigaste form.

Och nu kommer min lillasyster hit. För hon säger att i staden hon bor, där kan man inte ens andas.
Och jag minns och minns och minns när jag själv satt i samma stad, i samma ålder, och kippade efter andan.
Då var det min storebror som brukade rädda sin lillasyster.
Nu är det min tur att rädda min lillasyster.
Nu räddar jag min stjärna.

Jag har blivit så jämarns lat när det gäller min bloggdesign (kanske kan ha något att göra med att jag blivit så lat vad gäller bloggandet också) men nu för tiden orkar jag i alla fall bara göra en header som har samma mått som den förra och i princip samma färger. Haha. Fast å andra sidan så är det väl rätt logiskt, förut bloggade jag ju iiiihärdigt och då tyckte jag om att lägga ner ett par timmar på att piffa på designen också. Jag trivs med svart nu. Tacksam färg de. Behändig nå hemskt! Lätt o ha o göra me...

Jag har ju i alla fall tänkt några gånger nu att jag ska försöka kicka igång bloggen men det har liksom alltid runnit ut i sanden. Nu för ett par-tre veckor sedan hände något som gjorde att jag flyttade hem till min lilla Ick ett tag. Otroligt välbehövligt och jag är så himla glad och tacksam över att hon ville ta hand om mig. Man kan säga att hon gjorde det bra som stod ut!

Nu är jag tillbaka hemma igen för jag insåg att jag faktiskt inte har något att fly ifrån. Jag gjorde helt rätt i mitt beslut och jag har nog aldrig varit så nöjd över mig själv eller känt mig så stark. Varför dras jag åter och åter igen till samma typ? Man tycker jag borde ha lärt mig efter allt... Men men, som sagt. Jag känner mig stark nu, glad över att jag lyckades ta mig ur det så tidigt som jag gjorde. Jag vet exakt hur det hade slutat annars. Usch.

Jag har varit hemma från praktiken i två dagar nu, detta betyder alltså att jag är sjuk. JAG?! Jag blir väl aldrig sjuk? Det här är andra gången under min praktikperiod som jag får vara hemma och detta, kan jag tala om, är jag inte nöjd över mig själv för! Trams. Men samtidigt vistas jag ju bland barn och det känns otroligt onödigt att utsätta dem för en massa baciller som de inte behöver. Tråkigt för mig bara att jag missade Technichus i dag med barnen, det hade nog varit himla kul.

Men ÄSCH, ni ser ju. Varenda gång jag försöker "kicka igång" så skriver jag milslånga inlägg som inte en jävel orkar läsa ändå. Men ni kan ju titta på headern i alla fall, och lyssna på låten som jag har en text av där. Gärna versionen med "Carolin No". Den letade sig in i mitt hjärta direkt, och då har jag trots allt älskat originalversionen i flera herrans år nu :)

På återseende kära vänner!