Och så kan jag sitta här och finula lite på hur alla fantastiska (...) människor fungerar. Hur man kan offra en av sina finaste och renaste vänskaper enbart på grund av en torr och väldigt bräcklig anledning till att inte vilja vara illa omtyckt. Det måste nog vara tragik i sin allra smutsigaste form.

Och nu kommer min lillasyster hit. För hon säger att i staden hon bor, där kan man inte ens andas.
Och jag minns och minns och minns när jag själv satt i samma stad, i samma ålder, och kippade efter andan.
Då var det min storebror som brukade rädda sin lillasyster.
Nu är det min tur att rädda min lillasyster.
Nu räddar jag min stjärna.