Jag har blivit så jämarns lat när det gäller min bloggdesign (kanske kan ha något att göra med att jag blivit så lat vad gäller bloggandet också) men nu för tiden orkar jag i alla fall bara göra en header som har samma mått som den förra och i princip samma färger. Haha. Fast å andra sidan så är det väl rätt logiskt, förut bloggade jag ju iiiihärdigt och då tyckte jag om att lägga ner ett par timmar på att piffa på designen också. Jag trivs med svart nu. Tacksam färg de. Behändig nå hemskt! Lätt o ha o göra me...

Jag har ju i alla fall tänkt några gånger nu att jag ska försöka kicka igång bloggen men det har liksom alltid runnit ut i sanden. Nu för ett par-tre veckor sedan hände något som gjorde att jag flyttade hem till min lilla Ick ett tag. Otroligt välbehövligt och jag är så himla glad och tacksam över att hon ville ta hand om mig. Man kan säga att hon gjorde det bra som stod ut!

Nu är jag tillbaka hemma igen för jag insåg att jag faktiskt inte har något att fly ifrån. Jag gjorde helt rätt i mitt beslut och jag har nog aldrig varit så nöjd över mig själv eller känt mig så stark. Varför dras jag åter och åter igen till samma typ? Man tycker jag borde ha lärt mig efter allt... Men men, som sagt. Jag känner mig stark nu, glad över att jag lyckades ta mig ur det så tidigt som jag gjorde. Jag vet exakt hur det hade slutat annars. Usch.

Jag har varit hemma från praktiken i två dagar nu, detta betyder alltså att jag är sjuk. JAG?! Jag blir väl aldrig sjuk? Det här är andra gången under min praktikperiod som jag får vara hemma och detta, kan jag tala om, är jag inte nöjd över mig själv för! Trams. Men samtidigt vistas jag ju bland barn och det känns otroligt onödigt att utsätta dem för en massa baciller som de inte behöver. Tråkigt för mig bara att jag missade Technichus i dag med barnen, det hade nog varit himla kul.

Men ÄSCH, ni ser ju. Varenda gång jag försöker "kicka igång" så skriver jag milslånga inlägg som inte en jävel orkar läsa ändå. Men ni kan ju titta på headern i alla fall, och lyssna på låten som jag har en text av där. Gärna versionen med "Carolin No". Den letade sig in i mitt hjärta direkt, och då har jag trots allt älskat originalversionen i flera herrans år nu :)

På återseende kära vänner!