Tacksamhet

Det är inte allt för ofta som jag stannar till och tänker på vad jag verkligen har.
Men de senaste dagarna har det faktiskt slagit mig allt mer.
Jag har de allra vackraste människorna i mitt liv.
 
Det är först nu som många av dem ens fått reda på att jag mått dåligt.
Den enda som vetat allting hela tiden är min lillasyster.
 
Varför?
 
Det är den vanligaste frågan hos dessa underbara människor som jag inte vågat släppa in.
Varför har du inte sagt något?
Varför har du inte ringt?
Varför pratar du inte med oss?
Vi vill ju hjälpa dig. Vi vill att du ska må bra.
 
Och ja, varför har jag inte gjort det?
 
För att det sitter en spärr i mig.
Jag klarar inte av att visa mig svag.
Det passar inte in i den bilden jag velat skapa av mig själv.
 
Men det är ju störtlöjligt.
För de vet vem jag är.
Och de älskar mig, just tack vare den jag är.
 
Och vet ni en sak?
Det känns så jävla skönt.
 
Snart kommer jag tillåta mig själv att må bra.
Och nu har jag tagit hjälp på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0