Jag har skrivit om detta fenomen förut. Men jag känner att jag är tvungen att göra det igen. Musikens förmåga att slunga en tillbaka i tiden och få en att känna alla de där känslorna som man kände då. Få en att längta, nästan desperat vilja ha igen. Bara för en liten stund.

Jag har tidigare skrivit om tiden då jag började leva. Och nu, precis i kväll, hittade jag det som jag lyssnade på precis då jag var som allra lyckligast. Åh, jag var som en alldeles perfekt mogen frukt. Jag var så glad, jag gick runt med ett leende på läpparna varje dag - ett leende som var äkta. Det fanns ingenting som kunde ta mig ner på jorden. För jag var kär på riktigt, för första gången i mitt liv.

Töntigt nog kommer låtarna ifrån filme High School Musical. Jag lyssnar på låtarna om och om igen och minns. Och jag känner mig som flickan jag verkligen var då. Jag var mig själv, jag var oförfalskad. Helt oförstörd och inte det minsta påverkad av den fula värld vi lever i.

Jag var 15 år (snart 16) och hela världen låg för mina fötter.

Vad hände med mig? När försvann den där glada tjejen, och vart tog den jag blivit vid? Jag kan inte förklara det. Det enda jag vet, är att jag längtar tillbaka. Till det där nya, det där underbara. Till oss, som trodde vi var gjorda för varandra, och bara visste att vi skulle leva tillsammans livet ut.

Livet är en bra härlig historia, är det inte?

Nyårsafton 2005-2006.
Snälla.

I thought you were my fairytale,
a dream when I'm not sleeping.
A wish upon a star that's coming true.
But everybody else could tell,
that I confused my feelings with the truth.
When there was me and you.
<3.