Här är min lilla tjej, min lillasyster. I dessa dagar blöder mitt hjärta lite då jag tänker på henne, för att jag vet att hon inte riktigt mår sådär bra som bara hon förtjänar att göra. Varenda dag går jag runt och tänker på hur jag ska lösa det här, hur jag ska hjälpa henne, trots att jag vet att det inte finns något konkret jag kan göra.
    För Amanda du vet ju att jag skulle göra allt som gick att göra. Om jag på något sätt kunde få dig att fota igen, att skriva igen, att läsa igen, och att dessutom le på riktigt igen, så skulle jag inte tveka en sekund. För jag känner ingen person som faktiskt förtjänar allt det där så mycket som du. Men allt det här vet du redan :)
    Därför får du helt enkelt nöja dig med att jag bara finns här för dig, jämt. Att jag ställer upp för dig dag som natt och hela det köret. Du skriver, ringer eller knackar på dörren då du behöver det :D

Men just nu saknar jag henne massvis, för det var längesedan vi sågs. Därför sticker jag dit i kväll. Kikar på hennes nya, gröna rum och lite så :) Vi ska hyra film och så ska vi prata som bara vi kan. "A durå? .. durå?".

Lillis? Jag älskar dig precis sådär som bara en storasyster kan :) MEN! DU VET REDAN ALLT DET HÄR! Så hejdå, vi ses i kväll :)

I'm already there,
don't make a sound.
I'm the beat in your heart,
I'm the moonlight shining down.
I'm the whisper in the wind,
and I'll be there till the end.
Can you feel the love that we share?
Oh, I'm already there.

<3