Alltså, jag vill skriva något. Men jag hittar inga ord. Antingen blir det alldeles för känsligt, eller alldeles för argt. Jag avskyr alla nyfikna människor som tror de ska få veta något genom den här bloggen, och därmed slippa fråga något. Näe, fy fan. Jag fattar att det är såhär ryktesspridningar börjar, men må så vara då. Här har ni inga smaskiga detaljer att hämta i alla fall.

Och vill ni veta vad som är det största, äckligaste felet med Kramfors ungdomsliv? Det är att alla, verkligen alla, hellre väljer att skaffa sig en egen uppfattning som passar deras tycke och förhoppningar bättre. Men jag kan säga som så att den här gången har ni fel. För ni har inte en aning. Och ni skulle bara veta.

På återseende!