fyrtiosjutimmarsvecka?

Kan inte fatta, kan faktiskt inte förstå det. Det är så himla typiskt mig och mitt liv att hamna i den här arbetssituationen. Jag gladdes över min lediga fredag. Den lediga fredagen var liksom ljuspunkten i mörkerveckan med sena, sena, sena kvällar. Och vad händer? I dag, tre timmar innan jag ska få åka hem, kommer min chef och frågar mig om jag kan jobba i morgon. Från åtta till tre.

Alltså jag vet. Jag vet att det inte är en särskilt lång dag. Jag vet att jag behöver pengarna. Jag vet att jag ska vara glad att jag ens får jobba. Men allvarligt, det tär på mig som fan. I dag de sista lååångsamma timmarna på jobbet hade jag bara lust att skjuta mig i huvudet, typ. Jag satt och bara fanns, orkade ingenting. Orkade inte ens vara trevlig mot kunderna i kassan, och det är inte riktigt likt mig.

Jag har ont i huvudet, ont i ryggen, ont i magen. Jag är trött, jag kallsvettas. Det känns verkligen som att jag håller på att bli sjuk, och jag som fan aldrig blir sjuk?! Sanslööööst. Och jag ska på fest på lördag, jag vill verkligen det. Men kommer jag att orka? Jag är så jävla trött. Så. Jävla. Trött. Och det lär inte bli bättre av att jag inte får vila någonting innan lördag what so ever.

Jaja, mycket gnäll. Ett gnällinlägg helt enkelt. Man måste få ha såna med. Ibland alltså. Inte jämt. Gnälliga inlägg undanbedes annars vänligen men bestämt, då de förekommer oftare än någon gång ibland. Haha.

Godnatt.



Who says I can't get stoned?
Turn off the lights and the telephone.
Me and my house alone.
Who says I can't get stoned?

I don't remember you looking any better.
But then again, I don't remember you.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0