Ojoj, så var den här igen. Känslan av vemod. I kväll är sista kvällen någonsin som jag får sitta och ha myspys i Maggies Sumpanlägga. Och trots att jag vet att hon tycker det känns skönt, så kan jag inte låta bli att ändå känna att jag kommer sakna det här. Att kunna åka hit och vara här liksom. Nästa gång jag vill besöka huvudstaden kommer det bli mycket krångligare. Men sånt är livet!

I dag har vi varit på Magdas skola för sista gången. Hon gjorde nån störd jäkla uppsättning på mig, haha, sedan gick vi på stan en liten, liten sväng (men inte ens i dag kunde jag låta bli att handla tre nya (!!!) tröjor) innan vi till slut begav oss tillbaka hit. Nu har vi packat ihop nästan allting, bara det allra nödvändigaste kvar som får slängas ihop i morgon bitti innan vi kastar oss ut till taxin som ska ta oss till tåget.

Magda ska på avskedstjosanhejsan fram och tillbaka i kväll typ efter Idol, så då blir jag alldeles ensam här. Men det ska säkert gå bra :) Och jag tror inte hon skulle vara borta så himla länge heller.

Läste förresten nyss om Jay och Minnah i Idol och allvarligt, vad har hänt där? Hur hände det? Var inte han alldeles nyss helt upp över öronen i sin flickvän? Nä, vi människor äro verkligen ett mysterium. Och på frågan "Hur tog din flickvän det?" svarar han "Inte så bra". Nej, tror fan det. Stackars tjej.

Jaja, nu ska jag plocka fram lite gottis tänkte jag, så adjöken!

PUSS!

Visst känns det fint att vara vid liv en dag till?