Jag är i alla fall gladare nu än jag varit på över fem år. Hur bra låter inte det? Och jag börjar sakta men säkert inse att det faktiskt är såhär på riktigt, att jag förtjänar det här och att den här mattan inte kommer att ryckas undan fötterna för mig. Jag och min älskade pojkvän kommer att flytta snart, skapa ett liv tillsammans, och det ska bli så underbart.

Därför kommer jag i kväll att överraska denna pojkvän med mat och lite sånt. Det brukar alltid vara han som står för matlagningen här i hushållet. Så vi får hålla tummarna för att han inte mot förmodan går in och läser det här nu. Han säger ju att han hatar bloggar (och bloggare, sadface) så risken är nog inte överdrivet stor. Men nu vet ni i alla fall vad jag gör i dag, och i kväll blir det träning med Maggis! Adjöken.