Precis som vanligt

Hejsan! Jag heter Sofie Stattin och jag är värdelös på att passa tider. Eller jag är nog värdelös på det mesta som kräver den minsta lilla självdisciplin men ändå.
    I dag skulle jag åka med en buss in till Kramfors som gick 11:35 för att möta upp Emma och åka hem med henne efter hennes idrott. Jag vaknade 10:00 och tänkte att jag bara skulle ligga och dra mig en stund. Jag somnar såklart om, och vaknar inte igen förrän efter lite drygt en timme. Stressigt! Kan man tycka. Och det tyckte jag också. Det slutade med att jag inte hann med den där bussen och här sitter jag nu. Väntar på att pappa ska komma hem och hoppas på att han kan skjutsa mig till Lunde. För Emma hade tydligen ingen idrott heller så hon kommer att åka hem alldeles strax.
    En annan sak som gjorde mig sjukt irriterad i morse var att jag spillt ut ett helt glas coca-cola över hela mitt nattygsbord i natt, i sömnen! Så det var ju väldigt kladdigt och mysigt. Fick slänga en snodd som legat där för den var helt dränkt. Plus att jag hade haft en toapappersrulle där som var helt brun. Mmmm! Fräscht. Men nu är det rent minsann! Faktum är att det är så rent nu så jag nog skulle kunna slicka på det om jag ville. Men det vill jag ju inte förstås.
    När jag nyss hade vaknat satte jag mig upp i sängen och såg mig själv i spegeln bredvid. Och jag höll nog på att få en hjärtinfarkt! Fy fasen vad chockad jag blev. Haha, jag är sannerligen inte van vid att vara såhär lockig.
    I morgon ska jag i alla fall jobba några timmar på Konsum. Tjäna lite välbehövda pengar tänkte jag! Men har glömt att säga det till Emma. Men jag börjar inte förrän 11:00 så det blir ju inte så fasligt tidigt i alla fall :) Sedan slutar jag tre och då blir det nog stressigt så in i helvete för mig där. Om jag nu inte helt enkelt väljer att stanna i Kramfors kanske? Det vore ju verkligen det enklaste. Jo, jag får nog göra så. Men i sånna fall har jag ju ännu mer att packa! Huhu, ååh, vad jobbigt det här blev.
    Nu måste jag sluta skriva, för nu blev jag så stressad så jag nästan skiter på mig! Hejdå.



Sofie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0