Vemod

Fruktansvärd känsla. Och en känsla jag tycker mig bära på hela tiden. Det är för mycket nu, för mycket för att jag ska orka bära på det. Jag vill inte uppleva all den här skiten en gång till. Jag orkar inte det. Jag vet innerst inne att jag förtjänar tusen gånger bättre än allt det här. Men vad kan jag göra? Då hjärnan säger en sak och hjärtat något helt annat. Jag stretar emot mina känslor allt jag kan, utan vidare resultat. Det är så skönt då det går bra, men det gör så otroligt ont när det går emot. Jag vet vad jag vill ha, jag vet vad jag behöver. Men jag börjar för var dag som går, mer och mer inse hur lång väg det är dit. Och jag börjar även inse hur jobbigt det kommer bli. Orkar jag det en gång till? Det är det som är frågan.


Har inte så mycket att säga om dagen. Gick bra att undvika Snellman i alla fall. Blev heller inget historiasamtal men jag tror det nog var bäst så i vilket fall som helst. Nu ska jag sluta skriva. I morgon ska jag vara med Emma och vi kanske ska titta på fotboll på dagen. Vi får se :) Ha en bra dag/kväll! Jag får se om jag återkommer för mitt internet dampar som vanligt. Ciao!


Sofie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0