I'm better than that

Ikväll har jag svårt att förstå mig på mig själv. Igen, kanske.
För några veckor sedan skrev jag ett helt fantastiskt peppande inlägg. Jag skrev om hur jag skulle ta över mitt liv, hur jag skulle hitta min egen plats i denna värld. Jag skulle ta över huvudrollen och stå på mina egna ben.
 
Men hur kommer det sig då att jag knappt hann med mer än att publicera det inlägget innan jag satt där igen, och hade placerat mig själv längst ner på prioriteringslistan? Hur kommer det sig att jag, så fort tillfälle gavs, gav bort förstaplatsen till någon annan utan att ens blinka?
 
Jag har alltid sett på mig själv som en stark människa, men vad fan är det här?
 
Jag MÅSTE ju börja fokusera på mig själv om jag någonsin ska ta mig ur detta jävla svarta hål. Jag vet det. Jag kan verkligen inte hålla på såhär längre för det är fullständigt ohållbart.
 
Denna insikt kom till mig ikväll. Nu får vi bara helt enkelt vänta och se om jag lyckas hålla mitt löfte till mig själv den här gången, eller om det blir samma sak igen.
 
Jag börjar i alla fall på torsdag. Första steget.
Det kommer vara svårt men det kommer bli bra.
Och jag har fler i ryggen denna gång.
Det känns bra, för ensam är inte stark. Aldrig.
 
I don't take it lightly, the trouble that I've gone through,
to get you to know who I am.
And I can't find a reason to be happy in this heartache,
'cause I should know better than that.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0