Åh, vad jag känner mig lycklig och tillfreds i hjärtat just nu.

Har haft en så otroligt underbar vecka i Härnösand. Nollevecka och jag har sannerligen varit en exemplarisk nolla måsta man säga, eftersom jag vann den prestigefyllda titeln som Årets kvinnliga nolla. Jag tror aldrig jag haft så här underbart roligt konstant i en vecka förut, och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Även impulsgrejen att jag och Carro lyckades fixa boende för hela veckan i Härnösand helt gratis känns ju så jävla bra.

Och jag har fått träffa så otroligt fantastiska människor under den här veckan med. Mina älskade Phösare som jag LÄR hålla kontakten med för resten av mitt liv. Ja, jag lär ju. Och sedan alla PM:are som jag har varit så fruktansvärt jävla rädd för hela, hela, hela veckan. Fram tills igår, då jag faktiskt fick TITTA på dem för första gången. Så otroligt väl upplagt och helt sjukt bra gjort var allting. The time of my life!

Men nu är det tillbaka till verkligheten, eller det är väl nu den börjar skulle man kunna säga. Plugget sätter igång och jag fick hem min kurslitteratur i dag vilket känns som en lättnad faktiskt. Jag tror att jag har fattat ett beslut angående mitt liv också. Och jag hade väl aldrig trott att jag skulle få höra mig själv säga de här orden. Men jag tror ta mig fan att jag flyttar till Härnösand! Skulle bli så mycket bättre med skolan och sånt då, känner jag. Ja, det blir bra.

Jösses vad långt det blev här nu. Så jag tar väl och rundar av trots att jag har så mycket mer att berätta egentligen :) Tar det väl någon annan dag, om ens alls. Jag ska poppa popcorn nu och sedan se på Vänner, FAN VA TACK!

O, du ljuva liv. Vad glad jag är att se dig igen.

En bild på mig och mina nollekamrater. Vi föreställer franska kockar. Bilden är stulen ifrån min älskade Christer som står längst ut till vänster. Jag kommer nog alltid hoppas på att den fina människan bestämmer sig för att bli reguljär till slut. Han LÄR ju göra det.