Barndomsben

Under min promenad igårkväll, slogs jag av nostalgikänslor som inte var av denna värld. En känsla som jag sedan inte kunde skaka av mig på hela resten av promenaden.

Jag passerade massvis av hus, där nästan alla hade ytterdörren öppen. Alltså helt på vid gavel. Och jag insåg att detta är vad jag saknar med att bo i hus. Men mest av allt saknar jag väl att vara liten, och att känna sig trygg hemma hos mamma och pappa.

Jag kastades tillbaka till ljumma sommarkvällar, sittandes i tvrummet och känna brisen dra igenom huset ifrån ytterdörren. Höra mamma och pappas röster blandas med röster från deras vänner där de satt ute i "bahytten" (ett litet utehus typ, vet inte varför vi kallade den bahytt?) vi har ute på på gården. Ett tryggt sorl av människor som man vet att man tycker om. En gång traskade det faktiskt till och med in en räv i vårat kök! Haha, har aldrig varit så skärrad någon gång tror jag.

Nä, jag vet egentligen inte vad jag ville säga med detta. Men jag skulle vilja vara liten igen i alla fall, och så tror jag nog alla känner någon gång. Få ha sommarlov, och vara med kompisar hela sommaren. I stället för att arbeta och stressa för att hinna umgås med vänner och ibland tvingas tacka nej för att orken helt enkelt inte finns där. Värsta känslan som finns. Men det är väl detta de kallar livet?

Well, it sucks.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0