Shit, jag insåg just, alltså precis alldeles nyss här, att det här är sista gången jag är hemma på öööver en vecka! Hur galet? Plötsligt känns det hemskt, hemskt vemodigt. Haha, men det är bara för att sån är jag. Börjar tänka en massa. Kommer allt se likadant ut när jag kommer hem? Ska jag verkligen vara utan min egen dator så himla länge? Faktiskt så började jag fundera på att ta med den, tills jag insåg att Magda bara har ett sketet litet mobilt bredband i sin lägenhet, så då fick det vara ;)

Jag har i alla fall tagit en liten, liten paus i packandet nu medans jag väntar på att tumlaren ska bli klar och så vidare. Känns bra i dag med packningen faktiskt, första gången jag liksom känner att jag är ute i tid. Enda nackdelen är väl att jag helt glömt bort musik till bussresan! Men jag har några gamla dängor på mobilen kvar sedan jag åkte ner för typ ett år sedan, så det får väl duga. De får ta mig en sväng ner till minnenas kvarter så att säga. Och jag vet dessutom, angående packningen, att jag kommer sitta där på bussen sedan och tänka "vad fasen är det jag har glömt? VAD har jag glömt?! Seriöst". Haha.

Men men, nu ska jag ta och höja volymen på musiken här och sedan ska jag platta håret lite och så. Vill ju inte se ut som ett hejsan hoppsan på bussen inte! Eller? Vill man? Eehehe. Hejdå världen, på återseende :)

Nu komma ja snart Maggisen!