Alltså fyy fasen. Det är inte roligt när smårävisarna håller på och skriker sådär alltså! Jag gick och la mig för kanske en timme sedan, men har hållits vaken av någon rävstackare som låter som om den har så himla ont någonstans. Men jag vet ju, av erfarenhet (he he), att det inte handlar om någon magkatarr för dem.

Kommer ihåg första gången jag hörde en räv skälla. Jag var på väg hem ifrån Malin och Magda en sen vinterkväll, och rätt vad det är så hör jag någon skrika. Min första tanke var ju att någon blivit överfallen, haha. Och mörkrädd som jag var (är!) började jag springa, och sprang resterande väg hem. När jag kom hem sprang jag förtvivlad till pappa och berättade att det varit någon kvinna som skrikit ute. Tur för mig då att jag har en sådan förnuftig pappa (åter igen, he he) som kunde tala om för mig vad det egentligen handlade om. Kommer ihåg att vi till och med gick ut på bron och lyssnade ut i natten. Och mycket riktigt, nickade pappa, det var en räv.

Men hur som helst så har den alldeles nyligt lagt ner med sitt eviga skrålande så nu kanske jag äntligen kan få sova någon gång. Kommer väl drömma om rävar dock, jag har ingen fin historia bakom min relation till dessa vilda vovvesläktingar kan jag tala om... Men det får vi ta en annan natt.

Godnatt, rävstackare!