Skynda att älska

Vilken otroligt vacker, kärleksfull, sorglig och vemodig bok. Så jäkla hjärtskärande att få läsa om Calles förtvivlan i ögonblickat då hans far gick bort. Calle Schulman, en sida av honom som man på ett sätt inte riktigt kan tänka sig in i. Och samma gäller Alex. Jag kommer helt klart se på dem både med helt nya ögon efter den här boken. Efter att ha fått läsa om deras kamp mot tiden.
    I boken fick man följa dem på deras resa i princip ifrån det att Alex föddes då Allan Schulman var 57 år gammal, fram till Allans död. Hur han åldrades men hur de ändå höll fast vid bland annat "Coca Cola-cup" och diverse andra traditioner inom familjen. Hur alla tre bröderna höll ihop och hjälptes åt att hålla honom ung. Det var fint. Helt otroligt fint. Och det fick en att tänka efter en smula, man borde egentligen ta vara på det man har. Inte alla gör det. Inte heller jag, alla gånger.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort,
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0