Efter ett samtal till Turkiet hamnade jag i alla fall på Mossvägen hos världens underbaraste familj. Hittade en tandborste och en lapp på Ludwigs säng, så jag känner mig otroligt välkommen trots att jag staplade in vid halv två någon gång. Lyckades till och med logga in på min snyggings dator med hjälp av mitt pekfinger, hur FBI  är inte det då? ;) Haha!

    Näe, nu längtar jag bara tills på torsdag då han kommer hem. Tror aldrig, som han nyss skrev till mig, att jag någonsin längtat efter en torsdag så mycket. Aldrig i hela mitt liv. Men ja, någon gång ska ju vara den första, och det här kommer bli helt otroligt bra.

    Nu tänkte jag i alla fall ta och lägga mig och sova i herr Erikssons säng, själv (?). Känns hur konstigt som helst, men det går säkert bra. Har jag tur så väcker Lova mig i morgon så jag inte sover allt för länge! Hoppas alla andra har haft en trevlig stadsfest. Min har i stora drag varit bra, hur som helst :) Puss, godnatt!