Vad är det egentligen som händer då allting bara väller över en helt plötsligt? Jag borde sova, men i stället sitter jag här och orkar inte svara någon på msn eller någonting. Jag vet att jag sa att jag var på väg tillbaka, och det är jag, men vägen kommer vara riktigt jäkla gropig märker jag nu. Jag känner dock mig själv, och vet vilken styrka jag har trots att jag ofta försöker hävda motsatsen.
    Men mitt absolut största problem är helt klart ordet jag valt att sätta på ryggen. Kärlek. Världens vackraste ord, men kanske det allra mest jobbiga då det inte går som man önskar. Förmodligen är jag den som fått flest törnar av det där jädra ordet också, haha, lite ironiskt kan man tycka. Men jag har bara mig själv att skylla. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är hemskt blåögd för att vara så brunögd.
    Men jag ska ta mig ur den här lilla gropen, tro mig :)



Sofie.

---

Och för er dumburkar som som vanligt inte förstår någonting:

blå|ögd [²bl'å:ög:d ] -ögt -ögda adj.

godtrogen

god|trogen [²g'o:dtro:gen ] -troget -trogna adj.

omisstänksam; lättlurad

---