Död åt Fysik B.

Jag undrar, varenda dag, vad jag gjorde för ont i mitt förra liv för att förtjäna att utsättas för detta bedrövliga ämne. Det är svårt, det är tråkigt och ointressant och det känns helt otroligt onödigt. Jag ska ju då ha prov i morgon, sitter nu och ska plugga, och upptäcker till min fasa att jag faktiskt inte kan lösa en enda uppgift. Inte en! Jag utgår i från Emmelis anteckningar, prövar alla formler som möjligtvis kan passa in till uppgiften men icke. Det vill sig helt enkelt inte. Och jag är självklart medveten om att anledningen till att jag inte kan detta just nu förmodligen är att jag inte hängt med på lektionerna, men det skulle eventuellt kunna bero på att jag tycker att det är tråkigt och ointressant. Men jag menar, titta på den här bilden. Jag kan inte förstå att det på riktigt finns människor i den här världen som tycker att det här ser roligt ut. Eller som vår kära fysiklärare, som tycker att det är vackert. Obegripligt!

Mitt enda hopp för tillfället är min storebror som kommer hem i kväll. Men han är också deppig just nu och det känns inte så bra att han ska måsta sitta och hålla på med tråkigheter likt dessa då. Men som sagt, jag har inte så mycket annat val. Och kan inte han hjälpa mig, då är jag körd. Jag klarar inte av den här kursen! Den är för svååår för mig. Och jag kan inte välja bort den heller, då den är på 150 poäng, utan det enda jag kan göra är att bita ihop. Känns verkligen skitjobbigt.
    Och jag måste in på skolan i morgon också, eftersom jag ska träffa Catrine (min projekthandledare) klockan tio, så jag kan inte ha provsjukan. Huhu! What to do? Eller så får jag hoppas att vi är klara med vårat möte tills klockan elva och så åker jag hem då. Fast det kommer förmodligen inte Daniel låta mig göra. Äh, jag vet inte! Vi får se vad som händer...
    Jaja, nu ska jag sluta. Tänker titta på vänner en stund, fysiken kommer jag ändå ingen som helst vart med. Hoppas ni har en bra torsdag, hejdå.


This is the way you left me, I'm not pretending.
No hope, no love, no glory,
no happy ending.
This is the way that we love, like it's forever.
Then live the rest of our life,
but not together.

Du har glömt det, visst har du?


Sofie.

Kommentarer
Postat av: amanda

spain<3

2009-02-05 @ 16:01:00
URL: http://amandaelisabeth.blogg.se/
Postat av: Sofie

amanda: <3

2009-02-05 @ 17:43:17
URL: http://sofiestattin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0