I dag har jag varit riktigt sjukt deppig hela dagen. Eller ja, fläckvis i alla fall. Men jag vet inte riktigt vad det är med mig numera? Jag kan som inte rycka upp mig.
    Dagen började med något slags föredrag i aulan som en Ulf (mammas kusin dessutom) höll i. Han pratade om någonting som Jennan minsann kom ihåg vad det hette, men jag har inte en aning! Någonting med diesel tror jag ;) Jag och Emmeli satt och smsade roliga gubbar och sånt under halva föredraget vilket fick tiden att gå lite fortare, haha.
    Därefter var det biologi där vi satt och jobbade med en liten inlämningsuppgift, och när vi slutat där var det bara att traska tillbaka till aulan för att ha fysikprov. Och ja, jag vet inte vad jag gjorde under provet men det är som ett litet blurr där. Jag tror inte jag klarade det i alla fall. Men vem vet? Mirakel har ju skett tidigare... Kanske inte just i mitt liv men.
    När fysiken var slut fick jag eld i rumpan vill jag lova! Gudars skymning vad jag flängde fram och tillbaka. Ringde Malin och fick gå med dem och äta, därefter kutade jag tillbaka till skolan för att gå till skåpet en snabbis innan jag skulle möta min kusin på busstationen. Väl där insåg jag att jag inte hade hans nummer så jag kunde inte ringa och fråga var han var, och han syntes inte till. Jag var superduperkissis och jag frös, så jag gick till cafeterian och satte mig med björnunga och då gav de mig dåligt samvete för att jag inte väntat på min kusin. Så jag gick ut igen. Fortfarande kissnödig, haha! Men ja, han skulle i alla fall fotografera mig för någon hemsida som de håller på med på hans skola (tror jag?) och jag måste säga att det var längesen jag kände mig så töntig ;) Men vad gör man inte?!
    Efter det gick jag och mötte Catrine och pratade med henne om projektarbetet och redovisningen och lite sådär. Så jag ska börja ta tag i det på riktigt nu. Någon dag på lovet ska jag åka in till skolan också och knåpa ihop några A3-sidor som jag ska sätta upp vid min utställning. Ehee, inte för att någon kommer intressera sig för den, men det är mest för utseendets skull ;)
    Och efter mötet med Catrine var det dags. Mitt utvecklingssamtal hade blivit framflyttat, så jag skulle gå och prata med Calle. Var så otroligt nervös, men det gick jättebra! Han var skitsnäll faktiskt. Hör du det Jennie? Helt galet. Men ja, det kändes skönt i alla fall. Han varnade mig för breddningen och det var ju verkligen ingenting som kom oväntat. Skäms jättemycket för det. Precis som jag skäms över allt annat i skolan på senaste tiden. Men jag har verkligen inte varit mig själv.
    Sedan jag kom hem har jag inte gjort någonting alls, men tänkte snart gå och plugga lite vardagsjuridik inför proven på torsdag. Och alldeles strax kommer Daniel och Emelie hem också! Hihi, myspys. Men hoppas i alla fall att alla får en bra kväll, det tror jag bestämt att jag kommer ha :) PUSS!

Sen en tid tillbaka har jag varit trött,
försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra och borde och vill.
Men mitt i allt så ska man räcka till.

Sen en tid tillbaka har jag varit tom,
och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja, det finns så mycket måsten att va' bra på det man kan.
Och mitt i allt så ska man vara sann.

Sofie.