Är det inte ironiskt? Här går jag, hela skolåret, och bara ber om feber. En liten gnutta feber så att jag kan få vara hemma från skolan åtminstone två dagar utan att ha dåligt samvete. Och när får jag feber? Jo, en dag innan nyårsafton. Självklart. För det är verkligen mitt liv i ett nötskal. Jag vet att man ska akta sig för vad man önskar sig men vad fasen, jag trodde inte att det var på riktigt, haha. Jaja, feber har jag hur som helst och det är inte så kul, i alla fall inte att ha det just nu. Jag funderar på om det ens blir något nyårsfirande för mig. För det förtjänar jag väl knappast heller. Kommer få sitta hemma med mamma och pappa, som inte heller kommer kunna fira med några i år eftersom mamma också ligger sjuk i feber. Tycker verkligen jättesynd om pappa men ja... What to do?
    I dag har jag i alla fall bara suttit i soffan och läst eller tittat på tv. Så det har inte varit någon särskilt händelserik dag. Vi ska tydligen äta pizza, och det är jag ju verkligen aldrig sugen på, men de här pizzorna ska tydligen vara supergoda så vi får väl hoppas på det då.
    Jag har nästan ingenting vettigt att skriva just nu (jag räknar nämligen min feber som någonting ytterst vettigt). Men jag bad nyss Emma skriva så jag skulle ha något att göra och då ville hon först inte. Så jag tänkte att jag skriver väl själv då. Men då hade hon ändrat sig, så hon skulle skriva ändå. Om absolut ingenting. Så det intetsägande inlägget kan ni väl hitta här då, inom en snar framtid.
    Nu tänker jag sluta skriva, för jag är helt slut i huvudet efter alla dessa bokstäver. Men ja, jag återkommer kanske senare i kväll. Och berättar för er hur min feber utvecklar (eller invecklar?) sig under kvällen. Hejsvejs!



Sofie.